Att min syster skulle tappa allt förstånd och flytta till Stockholm var väl kanske inte den bästa idén sen glödlampan, men nu är det så och då fick man snällt sätta sig i bilen och åka 24,7 extremt spännande motorvägsmil.

Jag och min överdrivna planeringshjärna hade noga studerat ut bästa vägen till Solna, det vi inte hade räknat med var vägarbetena. Stockholms vägarbete över fyra filer är något mer avancerat än Motala kommuns brobyggen. Jag ringde till Julia för att få vägbeskrivning, det gick så där. Jag sitter och skriker i ena änden: - Det står Folksam på nån jävla byggnad här! Hon hade ingen aning...

Vi kom fram, nästan välbehållna, 2 km från bensinstopp då allt jävla snurrande hade gjort min bil törstig. Under kvällens sightseeing tog Julia chansen att dumförklara mig då jag utbrast att där är den där jävla Folksam-byggnaden vi snurra runt. Det visade sig vara Råsunda.

Morgonen efter sprang (läs hasade) jag ner för trapporna för att röka då 32 kvm etta i Solna inte har balkong... Julia sa att portkodslåset var trasigt så man kunde slå vilka 4 siffror som helst så kom man in, det hade varit så sen hon flyttade dit.

Jag hade rökt klart, slog 4 ettor, ryckte i dörrn och inte fan kom jag in. Testade de flesta kombinationer men insåg snart att det enda jag skulle få ut av det här var träningsvärk i pekfingret. Jag fick springa halva Solna runt, i strumporna, för att hitta den förbannade bakgården så jag kunde stå där och gorma i strumplästen som nån annan jävla uteliggare. Julia kom ner och släppte in mig. Tack.

Nästa projekt var att via tunnelbana och spårvagn ta sig ut till Gröna Lund. Det skar sig direkt när mannen i tunnelbanekuren och jag inte talade samma språk. Bokstavligt talat. Att stå brevid varandra i rulltrappan var det tydligen dödsstraff på enligt herren som blängde sig blind samtidigt som han drog en lång harang på nåt förhistoriskt språk... Myllret i tunnelbanan kan mest liknas vid en sädesuttömning där 1 miljon underutvecklade varselser samtidigt försöker kommer först ut från nått sorts hypermodernt Hades. Och får inte samtliga Stockholmare epilepsi av all underjordisk rullande reklam blir jag förvånad.

Stockholm får av mig 1 av 5 panodil.