Kommer bli ett förbannat glatt inlägg det här, jag kännert!

Somnade halv 9 igår kväll, vaknade 11 av att armbågen hade somnat, en tidigare oupplevd känsla jag helst behåller nästan oupplevd. Klockan ringer 00.15, jag slår till den och ger den en: Vad-fan-vill-du-blick! Vänder mig om, ska somna om, inser att nä, jag ska ju åka och jobba nu. På med kläderna, och eftersom jag tydligen efter 6 år fortfarande inte fattat att vi inte har nån torktumlare får jag åka till jobbet i en tröja som fortfarande är dyblöt i armhålorna, kommer med största sannolik resultera i monster-exem i ovannämda kroppshål!

Väl på jobbet, blir tvungen att samtala med en person som antagligen tappade ett antal ostbågar på magen runt millenieskiftet som legat och marinerats mellan valkarna sen dess. Det är vid såna här tillfällen man som nässprays-narkoman ångrar att man redan hunnit spruta in!

Natten fortlöper och nästan inget går Saras väg. Skäller vid 9 ut chefen för att hon som fått sova hela natten har ett något mer logiskt tänk än jag, sen åker jag hem. Somnar i soffan på en stenhård kudde, vaknar tre timmar senare och känner mig som en överkörd teletubbie.

Blir påmind om att Ranelid lyckats klämma sig igenom telefonröstandets ringmuskel och kommer att finnas för beskådan i Globen.

Hur kan en människa lyckas bli så orange?

En halva av min hjärna önskar han vinner alltihop så kan vi lägga ner skiten till nästa år!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Some say the world will end in fire,some say in ice.From what I’ve tasted of desireI hold with those who favor fire.But if it had to perish twice,I think I know enough of hateto say that for destruction ice,is also great,and would suffice. ...

Vintertid du fina. Ja jag är sarkastisk.   Det konstiga är att trots att man upplevt 20 nånting vintrar så slår den till som en kalasspark på näsbenet varje år.   Efter första natten med minusgrader: Man möter Kerstin i dörrn, med morrhåren...

Och då menar jag verkligen hatar! De är gapiga, tjuvaktiga skadedjur och borde bli anticimex nästa stora projekt. Mitt skat-hat började för ungefär 8 år sedan då vi skulle haft en helt underbar grillkväll med familjen. En skatjävel flög in i elgr...

Alla har vi varit små! Hyperklyschigt men sant. Mina kära föräldrar brukar dra små anekdoter från min barndom, gärna i stora folksamlingar så det blir så pinsamt som möjligt! Som typ den från det berömda Kolmårdenbesöket 1987 nånstans, då jag frå...

Å jösses så många sjukdomar och syndrom jag lidit av under mina år. Jag är dock en sån där bra light-version som slår upp mina problem i läkarboken jag fick av Sven i födelsedagspresent eller på sin höjd drar iväg en sökning på Google. Google är fö...